Ikväll vankas det kräftor hos svärmor. Det är min första årliga tradition med Lindqvistarna, skulle man kunna säga.
Minns hur nervös jag var förra gången. Att träffa svärfamiljen för första gången, på riktigt. Men kanske allra mest för att jag endast varit på kräftskiva en gång tidigare, för en herrans massa år sedan, och i princip inte hade en susning om hur i helvete man skulle bära sig åt. Hade en liten vanföreställning i huvudet om hur jag skulle lyckats söla ner hela Andreas släkt med kräftsaft. Kändes väl inte riktigt som det ultimata första intrycket att ge.

Men det gick ju bra det där. Uppenbarligen. För nu sitter jag här, ett år senare, bärandes på en liten Lindqvistare i magen.