Ni måste ju spela intelligent musik för bebisen, säger någon. Jag drar igång lite Bach. Känner snabbt att nej, det här är ohållbart. Letar vidare, Songs For Children kanske? Ja, varför inte. Lyssnar. Blir nostalgisk. Inser att det är lite för mycket engelsklektion-på-lågstadiet. Ryser.

Byter igen. Lyssnar. Lyssnar. Lyssnar. Sparkarna i magen tycks aldrig upphöra. Kan bara konstatera att hjärtat vårt trots allt föredrar mamma och pappas musik.

Mission completed.