Vecka 38

Kom ut nu. Kom ut nu. Kom ut nu.

Det är väl ungefär så tankarna går just nu. Runt, runt. Och det är ungefär så det skulle låta här om jag bloggade aktivt. Det vill jag förskona min blogg från. Andreas får ta emot det istället. Tjatet gnatet gnället, alltså.

Men helt uppriktigt. Ja, jag är stor som ett hus. Ja, jag kan knappt stå upp utan att benen skakar och fossingarna bränner. Och ja, jag är ett hemskt, hemskt hormonellt monster. Men det till trots, någonstans långt därinne, så känner jag ändå att jag mår.. bra?
Jag är fruktansvärt begränsad, men ack så pigg. Eller, pigg? Ja, vi säger pigg. Till dess att jag funnit ett mer passande ordval.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: