Idag såg Lilly ut som en riktig liten bakelse och så glömde jag helt av att fota henne. Får nog tvinga på min lilla pojkflicka kreationen snart igen så jag får ta en bild ;) Sötast i världen var hon i alla fall, dagen till ära då vi firade Andreas som fyller 22 på tisdag. Bjöd in svärmor, Mattias, Andreas mormor & morfar samt min mamma och mormor på lite födelsedagsfika. Mycket lyckat blev det!

Igår fikade vi först hos mamma vid 12 innan vi lämnade Lilly hos sin farmor medan jag och Andreas gick på stan en sväng. Åt på Lottas och köpte lite kläder åt oss själv och Lilly, och lite annat smått och gott. När vi kom hem julpyntade vi järnet, så nu är det jättemysigt här hemma.

Som vanligt så går dagarna så rysligt fort, och istället för att tänka Ånej, redan måndag imorgon så känner jag typ mer att Äh, snart helgen igen!

Har inte kunnat lägga in förlossningsberättelsen förrän ikväll, men nu är det gjort i alla fall. Som sagt så blev det väldigt långt. Jag lyckades i alla fall komma ihåg ganska bra trots att det var precis tre månader sedan imorgon :) Den enda jag var lite osäker på var klockslagen, speciellt när vi kom in sista gången.. men jag får väl skylla mig själv som hetsandades lustgas hela tiden ;)

Imorse tyckte tjejen att vi skulle stiga upp klockan sex, men jag var så tacksam för att hon sovit 6.5 timmar i sträck så det gjorde jag så gärna. Nu sover hon sedan lite mer än en timme tillbaka, helt fantastiskt. Får hoppas hon inte får för sig att göra morgon 2 inatt eller nått nu bara ;)
Det jobbiga med att hon inte vaknar för att äta om nätterna är att mina bröst blir sprängfyllda. Det är dom fortfarande av någon jäkla anledning. Inte det skönaste precis.

Annars idag har vi varit ute på promenad i regnet. Hon vaknade efter halva tiden så då satte jag upp ryggstödet på vagnen så hon fick sitta och titta på mig, hon hatar nämligen att ligga ner när hon är vaken. Pratade lite med henne medan jag gick, och varje gång så storflinade hon. Min älskade sötunge!

Den tjugofemte augusti
Vid fem på morgonen vaknar jag av att jag har återkommande värkar i ländryggen. Inser att jag inte kommer kunna somna om så jag stiger upp. Säger till Andreas att Jag har lite ont. Provar klocka värkarna lite för skojs skull, och märker då att de kommer med ungefär tio minuters intervall.
Efter någon timme blir jag trött och går och lägger mig igen. Andreas stiger upp för att åka till jobbet och jag säger att det värker. Då han vid det här laget är van vid att jag klagar över smärta lite här och var hela tiden fattar han inte till en början, men när det går upp för honom vad jag menar undrar han varför jag inte sagt något. Jag svarar dock att det säkert bara är förvärkar och ingenting att jaga upp sig över.

Ligger och vrider och vänder mig i sängen utan att få någon uns sömn. Även om värkarna inte gör direkt ont så är det svårt att somna när de kommer igen gång på gång. Går tillslut upp återigen och tappar upp ett bad och tar två alvedon, då det sägs att om det bara är förvärkar så ska de stanna av då.
När värkarna ändå finns kvar så slänger jag iväg ett sms till mamma, Det verkar som om det är något på gång nu. Ganska snabbt ringer en hysterisk mamma upp och säger att Du måste ju ringa förlossningen! Jag svarar att det känns ganska lugnt, och att det säkert inte kommer hända något på ett bra tag. Men mamma envisas med att jag borde ringa ändå eftersom det gick så fort för henne. När jag ringer får jag precis det svar jag väntat mig nämligen att Det är nog bara livmodern som tränar, men går vattnet så ska du lägga dig ner i bilen och åka in hit.

Jag känner att jag inte klarar av att bara gå hemma och vänta, så jag bestämmer mig för att ta bussen till mamma och ta hand om hunden, fortfarande med värkar var tionde minut. Där är jag hela dagen, och slemproppen hinner även lossna under tiden. Andreas hämtar upp mig efter jobbet och börjar laga god middag åt oss när jag känner mig ordentligt less på värkarna som jag haft hela dagen. Vi bestämmer oss därför för att åka in till förlossningen istället för att höra om det alls tänker komma någon bebis, då är klockan kanske sju på kvällen.
Väl där får jag ligga med en CTG-apparat som registrerar värkarna och bebisens hjärtljud. Blir även undersökt och det visar sig att jag öppnat mig två centimeter. Barnmorskan tror att bebisen kommer komma senast dagen efter. Hon föreslår att vi ska gå ut och sedan komma tillbaka om någon timme för att se om jag öppnat mig mer.

Vi åker till Strömpilen och går längs strandpromenaden där, då och då måste jag sätta mig ner på grund av värkarna. Vi går in på MAXI och köper smörgåsar och lite godis eftersom vi aldrig hann äta middag.
När vi kommer tillbaka har jag inte öppnat mig mer, men de tycker att vi ska stanna där över natten så vi blir tilldelade ett rum. Jag får även tabletter som stannar av värkarna så jag får sova.

Den tjugosjätte augusti
När vi stiger upp så är det dags för undersökning igen, nu har jag öppnat mig ytterliggare en centimeter. Barnmorskan undrar om vi vill stanna kvar på förlossningen, eller åka hem ett tag. Vi bestämmer oss för att åka hem, då är klockan runt tio på förmiddagen.
Andreas lämnar av mig hemma och åker sedan för att uträtta lite ärenden och köper samtidigt hem pizza åt oss. När han kommer hem har mina värkar blivit betydligt starkare och jag ligger i badkaret. Efter ett tag går jag upp och lägger mig i sängen istället och försöker äta mellan värkarna som kommer väldigt tätt vid det här laget.
Mamma ringer för att höra hur det går och hon hör genast att det är ordentliga värkar jag har nu, jag beklagar mig dock mest över att jag inte hinner äta mellan värkarna.

Jag känner ganska snabbt att detta inte håller längre, och samtidigt som Andreas säger att Vi kanske borde ringa förlossningen så går vattnet. När Andreas ringer så vill barnmorskan prata med mig och undrar vilken färg vattnet har. Men jag veeeet inte, kvider jag och slänger mobilen i sängen och springer och kollar. I samma veva känner jag att jag måste kräkas.
Vi åker således in till förlossningen ännu en gång. Bilfärden dit känns som den längsta någonsin och jag bara skriker åt Andreas och ångrar att vi inte stannade kvar på förlossningen i alla fall.

Klockan är ett när vi kommer fram och barnmorskorna inser ganska snabbt att det inte är att ligga i ett CTG-rum och mäta lite värkar som gäller utan vi får komma in till en förlossningssal direkt. Jag är nu öppen fem centimeter, och jag skriker efter en spruta vilket Andreas har roligt åt då jag skrivit i förlossningspapperna att jag eventuellt vill ha epidural. Dock hann bedövningen aldrig riktigt verka innan krystningarna, istället var lustgasen min bästa vän hela förlossningen igenom. Andreas och barnmorskan måste hela tiden säga åt mig att andas vanlig luft mellan värkarna.
Förutom lustgasen så är det som underlättar värkarna mest då Andreas trycker med handflatorna i ländryggen, när de gör som allra ondast så nyper jag tag i honom så han blir alldeles blå.

Plötsligt känner jag att jag måste krysta, så vi ringer efter barnmorskan, och efter fyra eller fem krystningar så är Lilly ute. Klockan är då 17:03 och jag har haft värkar i 36 timmar, men med ens så är all den smärtan som bortblåst. Eftersom jag fick lite bristningar så blir jag sydd medan vi myser med vår lilla dotter och fikar.

Hör och häpna! Idag har jag äntligen tagit mig tid till att skriva min förlossningsberättelse, det jag hade börjat på tidigare glömde jag helt bort och sen försvann det ju då jag formaterade om datorn.

Längsta inlägget någonsin blir det, men för min del är det då kul att ha kvar. Man glömmer så fort. Den kommer väl upp ikväll någon gång i alla fall :)

Idag var det dags för vaccination för lillskruttan, och då följde även Andreas med. Förut har han sagt att jag inte får dalta med Lilly när hon ska ta sprutor, men vem var det som var blödig och inte ville titta på då hans lilla flicka blev stucken tror ni? Just det ;)

Nu är hon förövrigt 62 centimeter och väger 6660 gram. Numera ligger hon dessutom över sin kurva, vår söta lilla tjocksmock! Men det är alltid skönt att veta att hon får i sig ordentligt med mat :)

BVC-sköterskan erbjöd sig även att vaccinera mig mot svininfluensan, så nu är det gjort också! Har bara ont i armen än så länge, får väl se om jag åker på några fler trevligheter.

Efteråt köpte vi hem lunch från McDonalds innan Andreas skulle tillbaka till jobbet. Resten av dagen har Lilly fantastiskt nog sovit en och annan timme, det behöver hon verkligen. Det har varit hemskt dåligt med sömn för hennes del senaste tiden. Får hoppas det är slut med det nu!

Tycker det har blivit så himla tråkigt att blogga. För att jag inte ger mig själv tiden att skriva något ordentligt, förmodligen. Finns så mycket annat att prioritera, och då faller skrivandet bort lite grand. Eller ganska mycket.

 

Inatt har jag sovit hemskt dåligt, trots att Lilly sover som en liten ängel. Behöver bara amma henne en gång under nattens gång numera, helt underbart.

Var så mycket som snurrade i skallen på mig. Julklappar som ska handlas, brev som ska skrivas, lilla mamma, julfirande, pappa och farmor, födelsedagspresent till Andreas. Inga världsliga problem med andra ord, men ändock sådant som håller huvudet igång när man mest av allt vill och borde sova.

 

Och allt detta resulterade i en skön nackspärr såhär dagen efter.

 

Mammas vackraste.

De senaste dagarna har hjärtat gjort kväll redan vid 21-22. Vilka framsteg! Hoppas, hoppas att det håller i sig och går åt rätt håll nu. Mysigt att Andreas och jag får lite tid för varandra på kvällskvisten också :) Har liksom inte hänt någonsin i princip sedan vår kvällspigga bebis kom till jorden.

Lilly har aldrig varit särskilt förtjust i att ligga i vagnen, förutsatt att man inte har sövt henne innan för då kan hon sova som en gris där. Igår provade jag att ha upp ryggstödet i vagnen så hon fick sitta upp och det gick faktiskt hur bra som helst! Satt där så nöjt och tittade på mig hela tiden :) Känner dock att hon fortfarande är lite liten för att sitta upprätt längre stunder, kanske kan bulla upp någon kudde eller så bakom henne så hon halvligger lite mer.

Vi har förövrigt äntligen hittat något som kan roa tjejen lite längre stunder så att mamma och pappa, hör och häpna, faktiskt får äta tillsammans i lugn och ro! I helgen fick hon nämligen en babysitter som gungar, vibrerar och spelar musik av sin farmorsmor. Dyra hi tech-prylar är visst det enda som duger åt lilla damen ;)

Idag skulle vi minsann stiga upp klockan fem på morgonen tyckte Lilly, så det var bara att slita sig upp ur sängen trots att jag bara sovit i 2.5 timmar. Är ju så himla van vid att hon ska somna sent så när hon väl somnar tidigt (som igårkväll) så tar det hundra år innan jag själv får ro till att sova.
Vid 9-10 somnade hon i alla fall igen så då fick jag ta igen lite missad sömn. Jag hoppas verkligen att den här somna-tidigt-vakna-tidigt-grejen är här för att stanna! Det är värt att vara ett vrak i några dagar för den sakens skull ;)

Nu ska jag fortsätta på mina fina Spotifylistor åt Lilly. En med upptempo-låtar som vi kan dansa till, och en som hon kan komma till ro med på kvällen :]

Länge sedan jag skrev nu. Ärligt talat har jag tappat lusten lite för tillfället, men den kommer nog tillbaka så småningom. Till dess får ni nog nöja er med lite glesare uppdateringar :)

Och motivationen dog så här fort denna gången.