Lilla tjejen redo att möta vårsolen.

 

Himla härligt att våren äntligen har börjat komma igång i ordentligt. Märks att svenskarna fått nog av vintern nu, då de så fort solen tittar fram och termometern visar några plusgrader lägger sig halvnakna på altanen.

 

Vi har precis varit på en lång promenad, och just nu ligger Lilly och sover vidare i vagnen. (Bara för det så vaknade tjejen, så nu får hon sitta i mammas knä istället.)

Känner att jag tappade tråden lite nu.

 

I helgen vankades svärmors dispution samt fest på det, och så skrev vi visst högskoleprovet. Åkte på en förkyldning på det också, så jag var helt färdig vid helgens slut.

Kändes jobbigt att behöva lämna bort lillan så pass länge (under högskoleprovet), men det hade bara gått bra, såklart! Hon hade varit världens snällaste och gladaste bebis.

 

Nu ska Lilly få lite fika, sen kommer nog pappa Andreas hem snart. Då blir det kramkalas i vanlig ordning.

Ett år sedan idag. Kan fortfarande inte tänka på dig utan att börja gråta. Det känns så overkligt alltsammans. Jag är så glad över den där sista stunden i bilen med dig. Även om jag hade vetat att du bara timmar senare inte längre skulle finnas så skulle jag inte vilja ändra på någonting av mitt sista minne med dig. Vi skämtade och vi skrattade, precis som alltid. Och du pratade om min graviditet. För första gången så pratade vi om bebisen i magen, det fanns lycka i din röst. Jag hörde det så väl. Det vore ju roligt om det blev en flicka, de orden kommer jag alltid bära med mig. För visst blev det en liten flicka, och jag vet att du skulle avguda henne. Precis såsom du avgudade mig.

Jag saknar dig varje dag, morfar.

Nu är påskhelgen över, har varit riktigt trevligt. I lördags var vi som sagt ute i stugan, och på söndagen blev det middag hos Andreas' pappa. Nu har jag avverkat älsklings alla sjumiljoner fastrar också. Lilly fick i sedvanlig ordning lite presenter, hon blev dock mest förtjust i paketsnöret som de var inslagna med.

Hittills har alla påpekat att Lilly är så himla lik pappa sin, och det är hon ju också. Men nu den senaste tiden så har folk sagt att hon börjar likna mig mer och mer. Spännande att se vart det slutar, om hon blir en kopia av mig som jag var av mamma... eller om hon kanske blir mer 50/50. Hur som helst så är hon världens vackraste lilla skatt.

Hallå blogg.

Ikväll är Andreas ute och slirrar medan jag är hemma med dotter och katt. Dottern somnade för tjugo minuter sedan, och katten ligger och chillar bredvid mig i soffan. Är kattvakt i en vecka då mamma är i stugan.

Tänka sig att det snart var 1.5 år sedan jag senast drack, kan inte påstå att jag är sådär dundersugen på det heller. Kanske främst för att jag fortfarande ammar, känns inte så rockigt att gå med sprängfyllda tuttar i fyllan och villan. Så länge nöjer jag mig ganska gott med att vara helyllemorsa.

Imorgon ska vi ut till stugan i Ratan med Andreas' släkt och fläska oss i mängder. Blir mätt bara av att tänka på det. Hoppas på någorlunda fint väder också så man kan vara ute, lite pulkaåkning med Lilly och sådär.

Åh, blir alldeles varm när jag tänker på den där underbara lilla varelsen. Vill bara gå och väcka henne. Hon är så himla glad och lurig hela tiden. Hon har blivit en hejare på att sitta själv nu, och hon har även upptäckt att om hon vill bli upplyft så är det bara att sträcka upp armarna i luften. Mammas söta, duktiga älskling!

Just nu sitter jag och väntar på att Andreas ska komma hem. Han har varit och tränat, handlat lite (hehe, choklad till mig!) och sedan skulle han även hämta upp Mattias på flygplatsen. Stackars älskling får fara och flänga medan jag sitter här och göder.

Idag köpte vi för övrigt en grind till trappan våran, så nu kan Lilly sätta igång med krypningen bäst hon vill. Eller ja, vi hann inte sätta upp den innan hon somnade för natten.. men imorgon så!

Just det, BOEL-testet igår gick alldeles galant. BVC-sköterskan sa att Lilly hör jättebra, så det var en stor lättnad för den hörselskadade morsan. Det är ju inte precis det värsta som kan hända, men hade ändå inte kunnat låta bli att klandra mig själv om det faktiskt vore så att hon hörde dåligt. Har gruvat mig lite för det.

Blev ett lite luddigt inlägg skrivet i all hast nu känner jag.

Godmorgon. Idag fick jag sova en timme extra i och med att vi ställt om till sommartid - vilket kanske låter lite konstigt då man ju faktiskt tappar en timme. Men istället för att somna åtta på kvällen, så somnade Lilly nio. Vilket gjorde att hon vaknade åtta på morgonen, istället för sju. Lite enkel matematik så här på morgonkvisten.

Är så vansinnigt less på det här skittråkiga vintervädret, trodde våren var på vägen? Nej nej, icket. Idag blir det hembesök från BVC. Och jag vet inte vad vi ska göra? Lilly skrek nämligen som en stucken gris då vi var där sist, och jag tyckte att sköterskan sa något med blod.. lät ju inte riktigt rimligt, misstänker att hon i själva verket sa BOEL-testet? Hehe, oh well. Vi märker väl om inte annat.
Har inte så mycket förtroende för det där testet. När jag var bebis blev jag godkänd, trots att jag inte alls hör bra. De var helt säkra på att jag bara var okoncentrerad. Men jaha? Då kan man ju säga så om alla bebisar som inte reagerar på ljuden. Skitsmart, verkligen.

Är dock säker på att Lilly har fullgod hörsel, jag hoppas i alla fall det. Jag upplever åtminstone att hon hör bättre än mig, reagerar på ljud som jag själv inte uppfattar. Sedan är jag den enda i släkten som har en hörselnedsättning, så ärftligheten torde vara obefintlig.

Nu vill den lilla damen i babysittern att jag ska vara med henne istället. Gotta go.

Och så var det fredag igen. Dagarna går så himla fort.

Idag blev lilla damen sju månader, dessvärre har hon åkt på feber. Lilla älsklingen! Hon har dock varit så himla frisk och kry fram till nu så det var väl på tiden att hon skulle åka på en liten släng sjukdom. Hoppas dock på att det bara är tandsprickning på gång, och inte något dumt virus.

Och just nu då. Lilly somnade för typ en halvtimme sedan och Andreas' är iväg och handlar och köper hem pizza. Yummie, var sugen på ett ordentligt fredagsmys i afton. Vi brukar båda vara så vansinnigt trötta på fredagar och somna i soffan, men ikväll ska vi tamejsjutton hålla oss vakna och se någon film. Vi ser ju vart det slutar.

 

Idag har vi varit ute på en långpromenad i solen, så underbart härligt. För tillfället befinner vi oss i Lillys rum, hon kämpar på som mest med att försöka ta sig framåt men det går väl sisådär än så länge. Riktiga krigarvrål ger hon ifrån sig när det inte går som hon vill. Hon får väl rulla fram hela livet om inte annat.

 

Tror hon tycker att mamma är tråkig som bloggar istället för att leka med henne så ska nog ta och avrunda nu.

Detta blir visst mitt hundrade inlägg på den här bloggen. Men det typ sjuttioelftetusende någonsin. Säkert.

Lilly sover gott i spjälsängen nu. Hon har blivit så himla flamsig när det börjar vankas läggdags, man kan dock bara skratta åt det lilla charmtrollet. Hon har blivit en riktig hejare på att rulla, så det gör hon så fort hon får chansen. Vi kan ligga och amma i sängen när hon plötsligt får för sig att rulla iväg. Lilla sötongen. Hon ser så fruktansvärt nöjd ut varje gång också.

Ikväll när vi låg och ammade så började hon rulla och fara omkring i sängen i vanlig ordning. När hon kom i jämnhöjd med mitt bröst upptäckte hon till sin förtjusning att hon kan ligga på mage och få i sig lite käk samtidigt! Hon låg alltså och ammade som en hundvalp diar sin mor. Försökte lägga henne till rätta som hon ska ligga, men det dög minsann inte. Då kravlade hon sig upp på mage igen och intog hundvalpsställning. Kändes aningens märkligt får jag lov att medge.

God morgon. Jag och lillan har förstås legat i sängen och myst någon timme redan (läs: mamma låtsats sova medan lillan utövar akrobatik). Hon fick för sig att vakna runt tio igår kväll, och sedan var hon pigg och glad till typ halv ett. Hon vaknade ju dock som vanligt i morse, så det verkar ju inte ha påverkat henne åtminstone. Och så fick jag ju chans att stilla mitt Lilly-abstinens.

Idag har jag ingen särskilt inplanerat, förutom träning. Känns ganska skönt, ska försöka fortsätta på storstädningen jag påbörjade i söndags. Och så ska vi väl hinna med en långpromenad med barnvagnen också om vädret tillåter.

Oj, just det. Största revolutionen någonsin. I helgen tog vi oss äntligen för att köpa en ny säng. En större säng. Är bra imponerad över att vi stundvis faktiskt sover tre stycken i en 120-säng, kan ni förstå det? Och så illa har det ändå inte varit, men nu ser jag framemot vår nya jättesäng. Vi som är van att ligga trångt lär väl tycka att vi får oförskämt mycket plats nu.

Fy farao så gött jag ska sova. Bortsett från de sjuttioelva gånger lillan vaknar för natten, men what the heck.

Har varit en trevlig dag idag. Mötte upp Ida i vårsolen och sedan hamnade vi på cafét som ligger här i närheten. Har haft intrycket av att det är lite sjaskigt där, men det var riktigt mysigt faktiskt.
Lillan hade fullt sjå med att roa oss, tjöt och skrattade högt hela tiden. Än så länge älskar hon andra människor, kan titta på någon hur länge som helst och bjuder alltid på dunderleenden och fniss. Mitt lilla charmtroll. Jag hoppas att hon inte kommer åka på så mycket separationsångest när det beger sig. De brukar ju komma in i en sån period runt åtta månader, tror jag det är.

Måste har varit en utmattande dag för tjejen för hon somnade redan strax efter sex på kvällen. Två timmar tidigare än vanligt! Är rädd att det kommer bli en väldigt tidig morgon nu.

Nej, nu har mamma tråkigt och tycker att dottern somnade på tok för tidigt, saknar min lilla snutta. Speciellt nu när älskling är och tränar och inte är hemma förrän om tidigast en timme. Kom hem baby!

Hela graviditeten igenom fick jag höra att Oj oj, vad du kommer få det jobbigt att gå ner de där kilona sen, att jag skulle få en så tuff förlossning, från diverse håll. Istället för att njuta tillfullo bar jag på en stor ångest över kilona som blev allt fler. Inför varje besök hos barnmorskan var jag så förbenat nervös för den fruktade vägningen. Jag kände mig så skyldig.

Så här med facit i handen så känner jag bara att, Eh, nej? All denna ångest som förstörde den riktiga lyckan, helt i onödan. Jag hade absolut ingen svår förlossning, och kom igen... nej, det har inte varit särskilt krävande att göra sig av med dessa gravidkilon. Jag är ung och frisk för bövelen.

Fuck vikthetsen.

Har precis suttit och fört över en miljon bilder till datorn. Det var väldigt länge sedan sist, med andra ord. Tänkte bjuda på några bilder från igår när jag ändå är i farten. Svärmor Anna och Mattias med flera skulle till stugan och vi hängde med. Har inte varit där sedan jag var höggravid under den varmaste sommardagarna. Det var världens befrielse att få komma ut till havet då.

 

Mattias hade köpt en pulka åt lillan som hon nöjt satt i då vi var ute. Anna drog henne fram och tillbaka på gården i ett tappert försök att få henne att somna, utan resultat. Lilly var dock nöjd och glad hela tiden trots det. Men så fort vi satt oss i bilen på väg hem igen tog sig lilla tjejen en lur minsann.

Känns som om jag borde skriva någon rad här, säga att jag lever. Var väl några veckor sedan sist. Sitter oftast vid datorn på kvällarna då lillan gjort natt och då lånar jag Andreas' laptop (min dog ju i somras och stationära står i sovrummet, vill inte riskera att väcka Lilly). Har ju alla bilder och så på andra datorn så då känns det aldrig kul att blogga från älsklings. Skyller då på det, och att jag är en gnutta omotiverad.

Igår blev lilla tjejen ett halvår! Det är så himla sjukt, om ytterligare ett halvår så firar vi hennes ettårsdag. Tiden har verkligen gått löjligt fort. Helt underbara, om än trötta, sex månader har det varit. Kärleken bara växer sig större för varje dag, finns ingen ände.