Den första tiden bröt jag nästan ihop varje gång lillan skulle ammas. Herregud, vad man fick kivas och kämpa på. Då jag sa till barnmorskan på BB Hemvård att det var en omöjlighet att amma utan assistans från Andreas, att jag minsann skulle behöva en tredje hand om jag någonsin skulle kunna klara av det själv, så sa hon bara att det där kommer du bli expert på med tiden, du kommer lära dig tricken. Jag kunde bara fnysa åt det svaret, vi ser ju. Jag var helt inställd på att hon baskemej nog allt skulle bli ett flaskbarn tillslut.

Nu är Lilly tre veckor och jag inser plötsligt att jag rent utav kan vara uppe och gå, greja och plocka på, medan hon ligger på den andra armen och äter. Som om det vore den simplaste sak i världen.