Här går jag hemma i godan ro med världens största kagge; iförd mysdress och foppatofflor, då det ringer på dörren. Men vad i.., tänker jag när jag lunkar nerför trappan för att öppna. Vilka står där ute, om inte Ida, Janna och Tina! Tårta, bakelser och blommor har de med sig. Till lilla mig. En överraskning utan dess like, men ack så uppskattat! Jag tyckte väl att Andreas bar sig lurigt åt då han skulle iväg på sin träning. Han visste ju hela tiden.
Blev många tillbakablickar, skvaller och skratt. I vanlig ordning. Så himla fint.

Tänk, vilka vänner man har ändå. ♥